Ett hästliv i mörkaste Småland

Eftersom det har mullrat hela eftermiddagen så ville jag inte rida de relativt gröna unghästarna så istället blev det longering. Började med Nelly som inte tycker att longering är något jättespännande precis. Hon tycker att det är onödigt och jobbigt, framförallt när hon måste ha inspänning, hon är inte helt överens med bettet än och behöver gå lite i lina för att acceptera att man använder det. Efter en stund gick det iaf. bättre och hon slappnade av i skritt, sänkte huvudet och trampade på. I traven har vi lite att jobba på, även om hon börjar sänka huvudet och böja på nacken så behöver hon slappna av mer och trampa på bättre med bakbenen.

Sen blev det Timos tur, han har kommit längre i det där med att bära sig men har lite svårt för att engagera sig. Har går fint en stund sen hittar han något att titta på och glömmer helt bort att röra sig framåt utan istället blir det någon bekväm jogg där man knappt lyfter bakbenen. Men stundvis är han jättefin, han är väldigt fin att se på!

Dessa två är som natt och dag att jobba med, Timo är storhäst i ponnyformat, lätt och känslig, vill göra rätt och blir lite osäker när har inte förstår vad man vill. Han har en fin känsla och det blir mycket ridning. Nelly är en så typisk ponny jag kan tänka mig, totalt orädd, det mesta går på hennes villkor. Förstår hon inte vad man menar fortsätter hon på sitt eget spår, hon är riktigt ponny-rolig att rida, ingenting blr på så stort allvar.