Ett hästliv i mörkaste Småland

Solen skiner, snön ligger kvar på marken men vad gör det när det på +2 och strålande sol? förr eller senare måste det försvinna! Längtar tills nästa vecka när det är ljust en timme längre på kvällen!

Har varit en lugn dag, efter lunch red jag fram Pippi medan Lisa red Myran. Vet ingen annan häst som kan få en att känna sig så kass i sadeln, hur man än gör så känns det bara dåligt. Började med att skritta och galoppera på långa tyglar- hennes favorit! Sen kortade jag upp tyglarna i galoppen, kom ner i sadeln på en volt och sen saktade av till trav och joggade runt lite. Då gav hon efter lite och allting kändes lite bättre. Tur att man vet hur hon är annars hade man varit helt knäckt! Sen fick jag trava av Myran, trots att jag kände mig väldigt liten på henne så är hon snäll och böjer på nacken och travar snällt runt i lagom fart. Tänk om man ändå hade en sån häst! Fina Myran.

Efter detta äventyret gav jag mig tillbaka till "gul" mark. Hög tid att rida Lordi. Helt plötsligt blev ridning något enkelt igen. Sträckt tygel och skänkeln intill så bara gör han vad man ber honom om. Duktig häst! Tur att han är fin att rida iaf. Red serpentiner i trav, vände över och serpentin andra varvet, halter på kortsidorna och trav igen. Allting flöt på bra, sjukt taggad på att rida honom imorgon igen, vill hoppa!

"Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig, ibland blir det helt enkelt mycket bättre"